Min syn på minimalism

Jag har under nästan hela mitt varit något av en maximalist utan att förstå det. Jag haft många olika dyra och "trendiga" hobbys jag snabbt tröttnat på. Jag har köpt det som är hett trendigt för stunden och samlat på många olika prylar och saker, bara för att jag trott att de på något sätt skulle komplettera mig och mitt liv. Göra mig lyckligare och bättre både i mina och andras ögon! Sen vände livet och jag kom till insikt att materiella ting, är just materiella ting och att tingen inte har någon som helst påverkan på mitt liv mer än den jag själv väljer att ge dem.


Jag började egentligen rensandet här hemma som en form av sorgeprocess. En sorg över att jag inte längre hade det fotfäste jag tidigare haft, att livet inte blev som jag tänkt, att jag var tvungen att hitta en ny väg. Med en kropp som inte längre klarar av allt det jag vill och med en ork som snabbt tynar bort. Jag behövde hitta ett nytt sätt att vara jag.

Jag har alltid varit intresserad av att sortera och organisera och när det kommer till alla dessa små och stora "detaljer" har jag varit och är jag fortfarande något av en perfektionist. Min perfektionistiska ådra ledde mig först till att söka idéer och uppslag till att just organisera och sortera alla dessa föremål som fyllde skåp och lådor, men hur jag än flyttade och plockade så blev det inte bättre. Det slog mig tillslut att det tyngde mig på något sätt att jag fyllt mitt liv och vårt hem med en massa saker som kompensation eller snarare för att hålla upp en fasad av att jag mådde bra och att livet var toppen, när jag i själva verket var sjuk.

Om du visste hur många flyttlådor vi hade här hemma, nästan alla fyllda med obetydliga ting.

Många av idéerna jag hittade i mitt sökande gick ut på att köpa ännu fler föremål såsom förvaringslådor och flyttkartonger för att stuva undan saker bättre och organisera på vinden, i skåp och lådor. 

Jag hittade sida efter sida, blogg efter blogg och bok efter bok med instruktioner och tips om hur jag skulle lyckas bäst med att stuva undan, förpacka, organisera, märka upp och föra katalog över vart sakerna fanns. Det har varit både förvånande men också mycket intressant att läsa och framför allt sätta sig in i allt jobb skribenterna lagt ner i att utforska och utveckla teorier och praktiska tips och trix inom sitt specifika område.

Hur jag som läsare bäst staplar böcker i en Billyhylla eller lägger skedar omlott för att få plats med fler uppsättningar i facket. Hur jag får in så många kastruller som möjligt i köksskåpet eller hur jag bäst förvarar mina vikta kläder i olika genomskinliga plastlådor staplade i lager på lager. Hur jag borde galja mina kläder för att få plats med ännu fler galjade kläder, med hjälp av galjförlängare och krymppåsar och genom att organisera kläderna via färg eller typ av plagg eller markeringslappar på stången ändå har ett hum om vart allt är.

Några av de lite bättre tipsen har jag faktiskt tagit till mig av men de och alla de rent dåliga tips jag hittade löste ändå inte mitt egentliga problem, jag hade för mycket saker runt mig. Det var kärnan till problemet. Lösningen var således inte en Carrie Bradshaw garderob eller ett lyxigt dressingroom till alla mina kläder. Inte fler praktiska eller chica plastlådor eller hyllor i nya förråd eller på vinden till mina saker.

Carrie Bradshaws lyxiga men stökiga garderob. Inget för mig!

Lösningen var att rensa ut saker

Som av en händelse hittade jag bloggen Minimalisterna. Efter att ha läst ett antal av deras inlägg och tankar om minimalism kände jag att jag hittat in på rätt väg. Jag kommer aldrig bli en renodlad Hardcore-Minimalist men jag kan helt klart se mig som en "Svensson-Minimalist". En person som bara omger mig med saker jag tycker om, som tillför mig något och som fyller en funktion i mitt och familjens liv och för mig kan den funktionen finnas på fler sätt, både att föremålet används mer eller mindre frekvent eller att det ligger mig varmt om hjärtat av någon anledning.
Minimalisterna skrev något så klokt i ett inlägg helt nyligen. Något som fångade mig och som stämmer ganska bra med min syn på minimalism.

"Minimalism ska fungera som en tjänare och positiv katalysator och inte som härskare eller diktator kring din livskvalitet, dina personliga mål och värderingar i livet. En minimalistisk livsstil ska hjälpa och underlätta din vardag, inte stjälpa och försvåra den genom att du minimera så mycket att livskvaliteten sjunker. För minimalism är inte ett självändamål i sig."  (Källa: Minimalisterna.se)


Minimalismen behöver inte handla om att bara få äga "100 prylar", att slaviskt avyttra en sak om dagen eller det klassiska en in, en ut. Minimalism för mig handlar om att bara äga det jag behöver och använder. För mig kan det vara att behålla svärmors gamla rostfria hink som jag använder när jag kokar saft en gång om året. Att behålla en uppsättning röda frottéhanddukar, eftersom jag älskar att hänga upp dem i badrummet till julen, det sista jag gör innan jag går och lägger mig kvällen före julafton. Minimalism, eller avyttrande av saker är inte ett självändamål i sig. Det är ett förhållningssätt du har och ett aktivt val du gör att inte skaffa dig fler saker än du behöver. Ett val som påverkar både dig, din miljö och din ekonomi positivt.

När livet ställs på sin spets är det inte dina föremål du tänker på i första hand, det är dina minnen, alla händelser och upplevelser. Dom du håller nära och kära. Du tänker på livet du levt, vad du önskar att du vågat göra och det du inte borde ha gjort alls. Du tänker inte på saker du har i skåp och lådor. Möjligtvis tycker du lite synd om den som en dag ska rensa bort skiten. För den dagen när livet ställt på sin spets inser du att det bara är saker.



Ägodelar och deras värde

Enligt det japanska organiseringsproffset Marie Kondo, grundare till KonMarie metoden, skall man rensa sitt hem efter kategori, det vill säga samla ihop alla sina böcker innan du tar upp dem en och en och funderar på gör den mig glad? Är det en bok du älskar, spara den! Är det en bok du inte ens kommer ihåg, ge bort den!

Hon säger också att man skall respektera sina ägodelar. Då får de ett högre personligt värde och du är mer rädd om dem och saker som du är rädd om vårdar du bättre och då håller de längre. Det betyder att den fina designerväskan inte skall stå som ett smycke i garderoben, den skall användas! Att vara rädd om betyder inte att vara rädd för att använda saker för att de kan bli förstörda. Då är det bättre att byta ut väskan mot en du har användning för.

Marie Kondo säger klokt nog att du först skall rensa ut allt det du inte vill behålla och sedan hitta en plats till var och en av sakerna du behåller. En plats där de sedan skall "bo" och läggas tillbaka på när du använt dem. Om du hela tiden lägger tillbaka sakerna på en specifik plats, hittar du dem lätt när du behöver dem och du behöver inte köpa dubbletter för att saker försvinner. Jag kan dra en jämförelse. Jag ägde en häftpistol när vi flyttade ihop för tjugo år sedan. När vi flyttade till hus behövdes den, men plötsligt gick den inte att finna så en ny inköptes. Några år senare var det samma sak igen. Häftklammern hittade vi men häftpistolen var borta, så en ny köptes. För ett par år sedan hade vi vår första riktiga storstädning i garaget i och med att vi satte upp en lite bättre förvaring. Då hittade vi inte en, inte två, utan fem stycken häftpistoler! Nu äger vi åter igen en och vi vet vart den bor.



I början av resan

Jag är bara i början av vår minimalistiska resa och för mig är det resan i sig som är målet. Jag vet inte vart den kommer leda mig och oss men jag vet att jag nu i skrivande stund, efter att ha avyttrat mängder av saker, sitter här och skriver med en lättare känsla än när jag började resan, där mitt i min sorgeprocess för drygt två år sedan. Jag vill inte lämna jordelivet och bli ihågkommen för att jag lämnar så förbaskat mycket saker efter mig som skall rensas och gås igenom att folk sliter sitt hår. Jag har sett vad det gör med människor runt omkring. Jag vill bli ihågkommen för den jag är och det jag gjort. För hur jag berört mina nära och kära. Jag vill bli ihågkommen för att jag jag lärt våra flickor att det är dom som är värdefulla och inte sakerna de äger...



/ Veronica

Säg hej till Bokashihinken Urban!

I det lilla samhälle där jag och min familj lever och bor har varje familj fri tillgång till gröna plastpåsar som vi skall slänga vårt matavfall i. Jättebra för miljön att samla ihop matresterna, absolut! Mindre bra att det är just vanliga miljöovänliga plastpåsar vi erbjuds. Detta har jag grötat ner mig i och försökt hitta en lösning på.

Då jag alltid vill optimera och förenkla saker så funderade jag länge på om det inte fanns bättre sätt att ta hand om den komposterbara delen av hushållsavfallet, istället för att köra iväg allt med sopbilen. För några år sedan hade vi en liten men effektiv skara höns och då var det enkelt avklarat, men hur kunde vi nu på ett smidigt sätt få mindre skräp i soptunnan? Kanske rent av kunna byta till ett mindre och billigare sopkärl? Sopsortering var vi sedan tidigare duktiga på men matresterna.... Det störde mig dessutom att fullgod näring som vi borde kunna återanvända här hemma istället hamnade på soptippen.

Mina eftersökningar ledde mig till helt ny värld, Bokashins värld, där jag bland annat hittade den fantastiska och inspirerande Annas kemtvätt. Hos Anna finns det mycket matnyttigt att läsa för en glad amatör som jag är och som vill minska vår klimatpåverkan. Framför allt har Anna skrivit en väldigt pedagogisk instruktion om hur man kan kompostera med hjälp av Bokashi. Till och med för dig som bor i en lägenhet!

Vad är då Bokashi?

Bokashi är Japanska och skall betyda "fermenterat organiskt material" och går ut på att du sparar allt ditt organiska material (matrester och grönsaksrens) i en hink, sprayar eller strör på effektiva mikroorganismer kort och gott kallat EM, som hjälper till att fermentera det organiska materialet. Fermenteringsprocessen gör att ditt organiska material eller i detta fall dina matrester snabbare bryts ner till jord. Hur det går till kommer jag till lite senare i  inlägget.

Bokashi är inte alls komplicerat (om man inte vill grotta in sig rejält i ämnet) och det passar latmaskar som mig. Det du behöver är några få saker.

Det du behöver är:

• Organiskt material. Alla typer av matrester går bra men det är bra att inte lägga i kött och fisk eftersom det kan ge lukt och gör du din jordfabrik utomhus drar köttet gärna till sig skadedjur och grannens katter. Vi har en liten komposthink med lock i ett set med sopsorteringskärl en utdragbar ställning i vårt sopskåp och här lägger vi både kaffesump, matrester och tepåsar. Det blir finfin Bokashi! Likaså vissna blombuketter och gamla brödkanter. Tänk bara på att finfördela materialet så mycket som möjligt för ju mer yta på matresterna som kan nås av EM ju snabbare kommer processen gå. Komposthinken eller "Urbans matlåda" som den kallas här hemma tömmer jag ner i Bokashihinken ungefär var annan dag, lite beroende på vad som är där i och hur varmt det är. Det blir snabbt lukt i komposthinken när det är varmt till skillnad mot Bokashin där jag sprutat på EM och materialet fermenteras istället för att ruttna.

• Hink med tättslutande lock. Jag använder en typ av Bokashihink  med tappkran och dessa finns i mängder av olika utförande och prisklasser. Du kan även använda två helt "vanliga hinkar" eller hinkar som du fått från ett bageri eller ett storkök, det viktiga är att det följer med ett tättslutande lock. Borra små avrinningshål i botten på ena hinken och sedan staplar du dem i varandra och får på så sätt en liten reservoar i utrymmet mellan hinkarna där Bokashilaken kan samlas. Eller så använder du en vanlig hink med tättslutande lock där du då måste lägga lite papper i botten för att suga upp vätskan. Tro mig, det vill du inte! Bokashilaken eller "Urbankisset" som vi kallar det är helt fantastiskt bra att vattna med och det är drygt, blanda 1:100. Fungerar att göda med både inne och ute och rätt blandat luktar det inte nämnvärt. Jag ger bort Bokashilake till både höger och vänster och mina föräldrars grannar är gröna av avund eftersom mina föräldrars sallad växer så det formligen väller över kanterna i pallkragarna i deras lilla trädgård. Bokashilaken är guld så spara på den!

Kompost Greenline Urban Garden
499kr på Granngården

Bokashikompost Urban Composter, Lime

390kr på Wexthuset.com

• Effektiva mikroorganismer EM. Det finns både EM i strö-form och i sprayform. Vad man tycker fungerar bäst är kanske beroende på många faktorer, till exempel hur du applicerar produkten till hur du förvarar den, men framför allt är det en smaksak för resultatet är  detsamma. Jag vill ha och producera Bokashilake och därför gillar jag sprayformen. Vätska ger vätska...så tänker jag, vet inte om det är rätt eller fel, men sprayen är det jag fastnat för. Sprayen i sig har en svag doft. Jag kan inte påstå att den är direkt angenäm men den är helt acceptabel och absolut inte äcklig som jag först trodde. Svårt att beskriva själva doften men lite syrligt som en mycket svag kräksdoft, fast ändå inte. Ströet kan jag inte riktigt uttala mig om eftersom vi inte är riktigt sams, men vad jag fått lära mig finns en viss svag doft även här.

Bokashiströ från Bokashi.se

Acceleratorspray från Wexthuset

• Jord. Har du inte en trädgård med pallkragar eller ett litet land som jag har så går det faktiskt lika bra med en plastlåda att förvara inomhus. Exempelvis ett snyggt sopsorteringskärl som går att placera enhetligt bland dina andra sopsorteringskärl. Jorden i sig skall vara "vanlig" trött köpejord. Du kan använda jord utifrån men har du otur får du med otrevliga små kryp in. Om du tänker göra din jord inne är det också smart att köpa lite kompostmask och lägga i, men det är inget måste. Det är praktiskt om lådan har lock så du slipper gäster däri, men det skall vara luftigt. Här vill vi ha tillgång till syre!                                                                                                                             

Ett, tu, tre, Bokashi!

Nu är det bara att sätta igång med din Bokashi. Det är varken omständligt eller äckligt som vissa tror utan betydligt trevliga än stinkande kompostsoppåsar som droppar på golvet eller glöms i skåpet och ruttnar. Rent av fräschare. 

Mitt tips är att du samlar de dagliga matresterna i en separat liten hink eller bunke under ett par dagar och försöker att öppna Bokashihinken så sällan som möjligt när du väl börjat fylla den. Det tjänar du på eftersom fermenteringsprocessen då går snabbare och bättre. Vi har vår gamla komposthink med lock som gröna kompostsoppåsen egentligen skall sitta i som "matlåda" till vår Urban. Det passar oss perfekt eftersom den då göms bredvid sopsorteringen i skåpet och dessutom är utdragbar och lätt åtkomlig. Vill man kan man lika gärna spara sitt organiska material i en gammal vacker soppterrin eller liknande på köksbänken.

Mitt tips är att du börjar att lägga "lite större" organiskt material (dvs inte kaffesumpen och grötresterna) i botten på Bokashihinken, ta på lite strö eller spray. Jag upplever att det lätt rinner ner smått skräp genom silen i botten annars vilket kan fastna i tappkranen som då kan börja läcka något. Fortsätt att alternera med lager av organiskt material och spraya/ströa osv tills allt är slut. Avsluta med att pressa ner allt material mot botten, du vill ha så lite luftfickor i hinken i som möjligt. 

Pressa ut luften ur ditt organiska material. Jag använder en billig potatispress.

Töm hinken på Bokashilake cirka varannan dag. Förvara laken i en glasburk eller en flaska som du inte är rädd om. Tänk på Bokashilaken som en färskvara som trivs bäst i kylskåp, men jag vet folk som sparar Bokashilake i petflaskor i  klädkammaren eller garaget hela vintern och som säger att det fungerar lika bra, jag har dock inte testat. Du kan även hälla Bokashilake i avloppet (perfekt att göra på vintern när inte den går åt i trädgården) eftersom de effektiva mikroorganismer som finns i laken äter upp fettet i avloppssystemet och på så sätt rengör dina avlopp. (Man kan även städa med EM men det blir ett annat inlägg).

Spara på Bokashilaken, den är flytande växtkraft! Blanda med vatten 1:100.

När din hink är full är det dags att ställa den att mogna under minst två veckor. Jag klistrar över en bit tejp så jag vet att det är helt tätt och för att inte något klåfingrigt barn skall få för sig att öppna och titta. Fortsätt att tömma hinken på Bokashilake ungefär varannan dag. Laken kan ha lite olika färg och konsistens beroende vad hinken innehåller. Hos mig hamnar mycket kaffesump i Bokashihinken som därför ger ganska mörk lake men oavsett detta fungerar det lika bra att göda med.

Efter att hinken har fått stå och mogna är det dags att tömma den. Detta är lite som julafton för mig. Fniss! Har jag tur har jag fått vitt ludd i min hink och då vet jag att processen kommer gå undan när Bokashin väl kommit ner i jorden.

Men vänta nu tänker du kanske. Vad gör jag med det organiska material jag får under tiden min Bokashihink står och mognar? Jo, jag har två hinkar som jag alternerar mellan och är den ena Bokashihinken mognar när den andra i bruk. Men. För oss räcker det knappt med två hinkar eftersom det tar oss mindre än två veckor att fylla en hink. Vi skulle behöva en tredje hink.

Jag gräver ner min Bokashi i trädgården efter ett förutbestämt placeringsschema, på platser där jag vet att jorden behöver förbättras. Just nu har jag även en jordfabrik. En dubbelhög pallkrage där jag för närvarande inte odlar något utan som bara används till att gräva ner Bokashi i. Jag gräver helt sonika ut ett hål, stort som en hink och häller ner min Bokashi däri. Sedan hackar jag isär Bokashiklumpen lite innan jag öser över jorden jag grävt upp ur hålet och plattar till det lite. Ju mer jord ju bättre.

Jag lägger kompostgaller över min jordfabrik för att slippa påhälsning däri.

I en helt vanlig pallkrage får du utan problem plats med sex stycken "grävplatser" och när du skall gräva ner sjunde hinken gör du det på plats ett, hink åtta på plats två och så vidare i ett kretslopp. Har du delat ditt organiska material i mindre bitar tar det inte mer än tre till fyra veckor innan bara de absolut största bitarna finns kvar! Min trädgårdsguru Sara Bäckmo har spelat in en film där du tydligt kan se hur smidigt det är.     

Bokashin efter två veckor i jorden

Bokashin efter tre veckor i jorden. Som du ser finns inte mycket kvar, bara äggskalet och en bit Torky-papper som smugit sig ner i hinken.

  

Om du har en jordfabrik behöver du tänka på att jorden däri blir enormt kraftig och behöver blandas ut med vanlig jord innan du använder den. Annars blir det på tok för mycket av det goda så att säga. Om du istället gräver ner Bokashin i rabatten  har jag läst att man skall vänta minst två veckor innan man planterar på platsen. Jag har testat att gräva ner Bokashin lite djupare i jorden och sedan fylla på med jord och planterat och det har fungerat bra för mig.  

När jag anlägger nya odlingsplatser brukar jag grunda pallkragarna med dagstidningar som jag sedan blöter. Därefter lägger jag i ett lager med kompost, till exempel gräsklipp, ogräsrens som torkat och dött, potatisblast eller liknande beroende på vad som finns till hands innan jag vräker på ett par säckar köpejord. Sedan sprider jag ut ett par hinkar Bokashi, för att avsluta med jord och sedan så eller plantera. Detta sätt fungerar perfekt om du sår grönsaker som växer ovan mark. Mer om detta i ett annat inlägg.

                     
           

Hur går då den där processen till?

När du sprayat eller strött EM på ditt matavfall i hinken startar mikroberna i ditt EM en jäsnings och syrningsprocess, det vill säga en fermenteringsprocess så fort den kommer i kontakt med fukten i matavfallet. Mikroberna gör så att avfallet varken ruttnar eller möglar utan kommer se lika fint ut när du öppnar locket efter två veckor. 

EM består av olika mikrogrupper som samarbetar med varandra. Jordsvampen (Saccharomyces Cerevisiae) som hjälper till med jäsningsprocessen och två olika bakteriearter (Lactobacillus plantarum och Lactobacillus casei) som hjälper till med syrningsprocessen samt fotosyntesbakterier.

Mikroorganismerna som finns i EM är fantastiska på många sätt, de reproducerar sig själva och så ofta som var tjugonde minut och tanken är nästan svindlande, men bara ett par matskedar med EM  innehåller fler mikrober än vi har människor på jorden!

Det organiska material som du lägger i Bokashin består av olika näringsämnen. Näringsämnena i sig består av andra mycket mindre byggstenar. Det EM gör är att bryta ner dessa byggstenar så att de snabbare tillgodogörs i jorden.

När din Bokashi mognat i två veckor innehåller den så ofantligt mycket mer EM än den gjorde från början, din Bokashi formligen sjuder av liv! Nu är det dags att gräva ner det fermenterade avfallet i jorden, för att göra ny jord. Jag gräver ner min Bokashi i trädgården, men du kan lika gärna gräva ner bokashin i en plastlåda med jord som du förvarar inne. Detta är perfekt att göra på vintern! När Bokashin varit nergrävd i två till fyra veckor är jorden klar och det bara börja plantera!

Jag hoppas att jag inspirerat dig till att börja med Bokashi! 

Jag kan ärligen säga att jag inte hittat några nackdelar med varken Bokashin eller arbetet runt omkring och då är jag lat av naturen. Jag tycker att det endast finns fördelar!

Bokashi och Bokashikompostering är ett hett ämne inom miljövärlden idag och det finns mängder av bra information att Googla fram om du vill läsa mer. Eller så gör du som jag, slänger dig in i det hela och testar! Om du tar steget, hör gärna av dig och berätta hur det går! Du kan både lämna kommentar och mejla mig.




Bokashi on!

/ Veronica

(Detta inlägg sker inte i samarbete med någon av ovan nämnda personer eller företag utan helt på mitt eget initiativ.)

Nystart in i mediabruset

För några dagar sedan satt jag och pratade med min snart 13-åriga dotter om influencers och hur de faktiskt är helt vanliga människor som nått sin storhet tack vare att de är riktigt duktiga på att skriva och profilera sig själva och att de på så sätt får och tar plats i mediabruset. Att bloggare/influencers är vanliga människor som hon och jag. Att det börjat med en liten idé att skriva om ett ämne som varit aktuellt, något de kanske brunnit lite extra för eller suttit på kunskap om och därför velat dela med sig av. Jag berättade att jag också bloggat och haft stadiga läsare och följare både i Sverige, samt i och utanför Europa genom åren som jag varit som mest aktiv. 

Där och då under det samtalet föddes iden till en ordentlig nystart här på bloggen. Tro mig, en nystart behövdes! 

Jag stängde ner allt och gick in i en bloggkoma för ett par år sedan och droppen var när jag fick problem med mitt Picasa webbalbum och alla de bilder som fanns på bloggen försvann. Där och då tappade jag all lust och valde att istället prioritera andra saker i livet. Som min familj, mitt jobb och min hälsa.

Jag vet ju att jag har SÅ mycket mer att skriva om. Saker som jag brinner för och precis som samhället utvecklats, så utvecklas jag. 

Livet tar helt enkelt nya vägar och min nya väg leder tillbaka in i bloggandet, som börjar här!

Välkommen in hos mig!

/ Veronica